- Du tänkte väl inte gå ut utan byxor !? Sa hon och sträkte fram mina jeans. Jag skrattade och satte på mej dom snabt . Sen pussade jag henne på kinden och sprang ut till min longboard och hoppade på. Jag satte på "Marry me" Med Bruno Mars, och allt känndes bra...

Justins perspektiv: 

Jag åkte fortare och fortare på min longboard, jag var glad, men rädd, jag har ingen aning om varför jag var rädd. 

Äntligen var jag framme vid lekparken, jag klev at brädean och la den i gräset och satte mej på en gunga och drog med foten i sanden. Jag gjorde ett hjärta med tåspetsen och bara tänkte på allt och ingenting. Mitt bland mina tankar så hör jag någon komma. Jag tittar upp och där ser jag henne. Bella kommer och åker på sin longboard och kollar sej förvirrat omkring, men när hon såg mej så lös hennes söta, felfria ansikte upp i ett stort leénde och hon vinkade samtidigt som hon hoppade av brädan och la den brevid min. Jag reste mej upp och jag sprang fram till henne och omfamnde hennes kropp snabbt i en lång kram och kärleksfull värme. 

- Jag har saknat dej.. viskade jag. 

- och jag dej. svarade hon och släppte mej. 

Bellas perspektiv: 

Vi släppte varann och jag satte mej på en gunga och Justin satte sej brevid. Det blev en tystnad. En ganska så lång tysnad. Jag var tvungen att bryta den. 

- Ska du stanna här länge? sa jag och hade blicken fäst i sanden.

Han tog enn djupt andetag och tittade upp i stjärnorna innan han kollade på mej med stora bruna ögon. 

- Nej, jag ska åka på torsdag.. suckade han. 

- Åh.. vart ska du då? frågade jag.

- Atlanta, sen ska jag väll se vad som händer där, om jag ska åka oich ha en massa konserter elelr intervjuer. sa han och log ett svagt leende. 

- Åh.. Det är ju om 3 dagar.. Sa jag srogset och kollade på han.

- Jag vet.. men ni börjar ju skolan på måndag ändå. 

- Jo, tyvärr. Ny skola, nya vänner, nya lärare. Sa jag och suckade tungt. 

- Har du flyttat runt mycket? frågade han.

- Jag har bott i Sverige, Paris och i New york, och nu här. sa jag.

- jaha, Paris och Sverige! utbrast Justin. - lyllo som bott där då! 

- Ja, Sverige var fint! Men Paris vad underbart. Log jag. 

- Förstår det. Men ska vi åka nånstans? sa han och jag nickade.

- Vart då? 

- ingen aning. Mot stan kanske? jag vet inte.

- Vi åker bara och ser vart vi kommer. Skrattade han och vi började åka iväg. 

Vi åkte långt bort, ända tills vi kom till en park, vi satte oss på en parkbänk och pratade en massa och allt och inget ända tills stora skåpbilar störde oss. Jag kollade bak och sen på Justin igen. Justin la huvudet i sina händer och nästan drog sej i håret. 

- nejnejnejnej!! sa han bedrövat. 

- Justin, vadå? frågade jag. 

Justins perspektiv: 

- Vadå Justin? vad är det? är något fel? frågade Bella oroligt och kollade sej omkring. 

- PAPS.. viskade jag högt tillbaka.

Hon kollade sej om och det stog ca 5 skåpilar och alla paps tittade sej omkring och en pekade på oss. NEJ! tänkte jag. Vad ska jag göra? 

- Bella, kom! sa jag fort och tog hennes hand.

Brädorna låg där papsen var, vi kunde inte ta dom. Hon reste sej upp och sprang efter mej, våra händer var ihopknutna, men papsen var snabbare.. 

Alla paps kom fram mot oss, vi var omringade. Blixtrarna var som fyverkerier och allt var en stor röra, mer är 30 stog där och frågade en massa och tog kort. Tårarna brände på ögonlocken, jag ville strypa dom. Bella höll sej hela tiden till mig, hennes huvud var som fastspikat i min rygg och hennes ögon. Aldrig har något gjort så ont som det gjorde att se in i Belas tårfyllda ögon. Jag kollade bort och försökte få oss igenom massan, men dom hängde bara med, vartenda steg jag tog så tog dom steget också. Bella tryckte hårt i min hand och höll ena handen över ögonen. Det gjorde fruktansvärt ont när jag såg henne.. 

Efter ca 5 minuter med 1000000 olika frågor av alla paps så hade vi fortfarande inte kommit någonstans och Bellas tårar rann. Och det är klart. Aldrig har hon varit med om att några fotar henne om hon inte vill. Och första gången kommer det MYCKET mer och allt var MYCKET värre än vad det brukade vara. 

Bellas perspektiv:

Det var hemskt! Det var en katastrof. Aldrig har jag varit med om något sånt här. Jag höll Justins hand hela tiden och huvudet var borrat i hans rygg, mina tårar rann för kinder och jag drog min svarta kappa upp till öronen.

Jag grät.. 

_____________________________________________________________________

sorry för kort chapter menmen! 

OMG! vad händer nu? kommer dom komma ut därifrån? 

kommentera så får ni veta hur det går för bella och justin. 

detta är skrivet av ELIN, hoppas ni gillart och glöm inte kommentera / elin