Vi la in alla sopsäckar i bakluckan och sen backade Justin ut från parkeringen och körde lugnt och försiktigt mot sopstationen.- Bella du kan väl slänga den där säcken med pappersskräp, den är ganska lätt, sa Ryan och lipade- Bara för att jag är tjej behöver inte det betyda att jag är svag? svarade jag och lipade tillbaka.- bevisa det, sa Justin som nu slutit upp vid Ryan's sida.- Visst, men det gör jag när vi kommer hem. log jag

.................................

Bild 1; Justin pratar med Bella i telefonen

Bild 2; poolen, fats ni får tänka att det står en flaska och skor där oxå

bild 3 ; när justin viskar till Bella

- höörnii, vi måste kolla så att det inte är något kvar på stranden, sa jag och alla började springa. Väl nere vid vattnet så tog vi oss en titt och det var inte ett enda skröp kvar.

- kom vi doppar fötterna i vattnet, flinade jag. Jag har just kommit på vad jag ska göra för att killarna ska inse att jag är FARLIG. Pranka det är något jag kan. Men det här är nog ett av dom sämre jag kommer göra, men just nu passar det väldigt bra.

Dumma som killarna är så springer som ner till strandkanten och går runt i små cirklar. Även jag går ner dit och låtsas som ingenting.

- jag tycker vi har jobbat så hårt såå..GRUPPKRAM! skrek jag och alla hoppade nästan på mig. nu har jag chansen tänkte jag. Jag tog sats och puttade till dom så hårt jag kunde så alla flög bakåt och landade på rumpan i vattnet.

-EYY, Bella vafaan! vad var det där bra för?! sa Ryan irriterat

- ja du, mucka inte med Bella brosan! flinade jag och skuttade upp mot huset.

När jag kommit halvvägs upp mot huset hör jag flera fotsteg efter mig, eller ska jag säga jag hör fyra elefanter..

- Bella du kommer få igen för det här! varnade Justin.

- jag visade ju bara att jag är stark, svarade jag och lipade.

- äähh, vi hade ju bara ingen balans när alla stod och kramades..bortförklade han.

- mmh, visst..

jag fick inget svar på det utan killarna joggade upp mot huset ocj när den lilla bakcen kom stanade dom och gick sakta upp för backen så jag hann ikapp dom.

- FÖRST DEN IN ÄR BÄST! skrek Chaz och alla började kuta som små barn. men lika snabbt som vi börjat springa tvärnitar vi när vi ser två glada ansikten i vardagsrummet.

- emmh..hej? sa jag osäkert

- hej ungar är det bra? frågade mamma och log mot alla

- japp , jättebra! svarade alla och log tillbaka

- vad har ni gjort när vi varit borta då? frågade Martin och kollade sig runt om i huset för att kanske se vad vi kan ha hittat på.

- ehm..vi har typ..ehh..igår hade vi filmkväll och idag har vi städat lte, svarade ryan nervöst.

- städat? vi gjorde ju det igår? svarade mamma fundersamt

- men vi städa upp..popcornen från igår, det vart liksom lite typ på golvet, sa nu jag.

- jaha, okej. svarade mamma och såg fortfarande fundersam ut.

- vi tänkte laga mat, vill ni ha? frågade Martin som också såg fundersam ut.

- vi har precis ätit, så nej tack. log jag.

vi alla sprang upp på övervåningen och pustade ut. Det känns inte så bra om man säger så. Vi gick in på mitt rum och killarna slängde sig på min säng och jag själv satte mig i min skrivbordsstol.

- ungar, kan ni komma lite! ropade martin nerifrån. vi alla ryckte till och kollade på varandra med nervösa blickar. alla kände på sig vad som skulle hända nu.

Oroliga gick vi ner för trapporna och ut på altanen där mamma och Martin satt och åt.

- sätt er! sa mamma

vi satte oss på en varsin stol och utbytte några blicka med varandra innan mamma fortsatte.

- vad gjorde ni egentlige igår? hon la extra mycket betoning på egentligen.

- jag berättade ju det där inne, sa jag och försökte spela oförstående.

- jo du sa ju det, men vad gör spritflaskorna, ölburkarna och klackskorna vid poolen? sa Martin strängt SHIT! ingen hade ju tänkt åp att städa runt poolen.

jag kollade på dom andra som kollade ner i marken. ryan kollade upp och mötte min blick, jag gav han en blick som betydde "ska jag säga som det är?"  han nickade.

- okej, vi hade fest igår, vad hade ni förväntat er av 5 tånåringar som har ett mega hus för sig själva?

- HUR SKA VI KUNNA LITA PÅ ER NU? gapade mamma, så typiskt henne att överreagera. samma sak hände i Sverige när hon fått reda på att jag varit på fest och varit full, det slutade med 3 veckors utegångsförbud. fast det va ju inte ända gången som hon kommit på mig, men dom andra gångerna hade hon oftast bara tagit min data som jag knappt använde.

- chilla mamma, det hände ju inget. sa jag lugnt

- men det kunde hänt? och vad hade ni gjort då? fortsatte hon gapa. det var svårt att hålla sig för skratt när jag såg hennes uttryck.

- men nu hände det ju inget! försvarde jag mig.

- var du full? frågade hon argt

- nää..jaa..kanske lite..eller nej..

- va du full eller inte?! gapade hon igen.

- OKEJ , JAG VAR SKIT FULL? ÄR DU NÖJD?! gapade jag tillbaka.

- nidå? sa Matin betydligt lugnare än vad mamma reagerat.

- ja vi va väl inte heller helt onyktra, eller Chris va ju det men inte vi andra. sa Ryan skamset och såg ner i marken. mamma och martin utböt några blickar och gick sen iväg, antagligen för att prata om vad dom ska göra.

- jag är ledsen hörrni! sa jag och kollade på killarna som såg ganska nere ut.

- du ska inte be om ursäkt bella, det va vi som bestämde oss för att ha fest. sa Justin och tittade på sina händer.

Efter några minuters tystnad så kommer som äntligen tillbaka.

- vi har bestämmt så här att vi kommer inte säga något till era föräldrar, började hon och lär blicken vandra mellan Chaz, Justin och Christian. men ni två, har tre veckors utegångsförbud. fortsatte hon.

- VA?! TRE VECKOR..skolan börjar om 4 veckor och vi måste sitta inne tre av dom? säg att du skämtar? Skrek jag

- det kanske ni skulle tänkt på lite tidigare. sa Martin bestämt

Ryan muttrade något ohörbart och dom andra killarna kollade medlidande på oss.

- killar ni får ta och gå hem nu, fortsatte martin

Sagt och gjort killarna ställde sej upp och började traska ut mot hallen.

När dom tagit på sig kläderna så gav vi alla varandra en kram. Chaz och Chris gick i förväg ut till bilen då Justin var väldigt seg på att knyta sina skor.

tillslut va han klar och så gav han Ryan en "killkram" och sen mig en.

- Bella, jag gillar dig..viskade han i mitt öra. Jag rös av hans ord

Kände jag samma sak för honom? varje liten beröring gav mig gåshud och fjärilarna i magen började fladdra när jag tänkte på hans underbara ord och utan att tänka mig för sa jag

- Justin, jag gillar dig också. han tröck mig hårdare intill sig. Men vi släppte snabbt varandra när vi hörde en harkling i bakgrunden, Justja, vi va inte själva...

Genrat sa vi hejdå. När jag vände mig om stod även mamma och Martin där.

- vi glömde säga att utegångsförbudet gäller även att era mobiler och datorer nu är i våra händer som här veckorna. Sa mamma Bestämmt.

- meeh..protesterade jag och insåg snabbt att det inte vara läga att föröska förhandla med mamma då hon redan var på dåligt humör.

Jag gav mamma min mobil och min mac och sen dundrade jag upp för trapporna och in på mitt rum där jag smällde igen dörren.

jag slängde mig på sängen. I säkert flera timmar låg jag och stirrade upp i det vita och tråkiga taket. Min lugna stund i sängen avbröts av små knackningar på dörren.

- Kom in..ropade jag dött

Jag blev förvånad när jag såg att det va Ryan som kom in. Jag hade förväntat mig mamma.

- du syrran, skulle jag kunna få prata med dig? frågade han

- visst, svarade jag och satte mig upp i sängen. Jag klappade på platsen mittemot mig, han gjorde som jag visade, han satte sig. Han tog ett djupt andetag och sa sen:

- är det något pågång mellan dig och Justin?

- asså jag vet inte riktig..svarade jag och kände hur kinderna hettade till.

- du gillar honom ellerhur? envisades han

- ja, det gör jag nog. ännu en gång tog den rosa, röda färgen över det annars ganska beiga, bruna nyansen på mina kinder.

- gulligt! han skrattade och kollade sen på mig och flinade brett.

Det har nu gått 2 veckor och 3 dagar. alltså har jag 4 dagar kvar av det här jävla utegångsförbudet. Under dom här dagarna så har jag bara suttit inne på mitt rum och skrivit fina texter, ibland när det varit fint väder har jag öppnat mitt fönster och suttit i det för att kunna få lite sol på mig. Jag har även kommit Ryan väldigt nära.

- KIDS, kan ni komma ner lite, ropade Martin nerifrån.

Samtidigt öppnade vi våra dörrar och dundrade ner för trappan och in i köket där dom satt.

- Jag och Martin har tänkt och nu när ni klarat ert utegångsförbud så bra så tänkte vi att dom här sista dagarna så kan ni få tillbaks era mobiler, Sa mamma och höll fram våra efterlängtade telefoner. Hade jag haft mobil hade jag ringt Justin, jag hade frågade hur han mådde, vad han gjorde och massa saker. men han kanske har glömt mig?

Men det svaraet fick jag när jag satte på mobilen och såg 48 missade samtal från Justin och 72 sms. jag ringde upp honom på en gång.

- passar det att ringa nu? svarade han surt när jag ringde honom.

- va?

- jag har ringt mig men du har dissat mig i typ två och en halv vecka, sa han irriterat.

- haha, men Justin, mamma och Martin har haft min mobil under dom här veckorna som jag haft utegångsförbud, sa jag och skrattade

- jaaahaa, så det är därför ryan inte heller har svarat, sa han och lät genast mycket gladare.

- kan vara en anledning ja , log jag.

- jag måååste få träffa dig!

- jag vill träffa dig också men jag har 4 dagar kvar av mitt utegångsförbud, sa jag ledset

- jag vet! sa han och det lät som han kommit på världens idé

- säg säg säg!!

- du kan smyga ut inatt när alla somnat, sa han och jag kunde höra hur stolt han va..

...............................

sååå...Chapter 7 ! vad tycker ni om novellen så här långt?

ojj såg nu att det blev ett väldigt långt Chaptet, hoppas ni orkade läsa ner hit :)

Detta är Skrivert av JULIA!